Oh shit, var nästan (inte riktigt) ett år sedan sist jag skrev nu. Kände bara att jag behövde få skriva av mig lite, jag fick just liksom en liten (stor?) dipp i humöret. Känns som att det går upp och ner hela tiden nu och varje gång det går ner så hamnar jag allt djupare. Ja, jag kan ju inte direkt säga att jag mår bra och det har jag nog inte gjort på länge heller (om jag nu någonsin mått bra?), jag tror att jag är rätt bra på lura mig själv.

   Jag tycker att jag hela tiden nu tänker att jag inte längre vill finnas, den tanken har ju kommit från och till väldigt länge nu men tycker att den dyker upp allt oftare. Den förbjudna tanken! Det är lugnt jag skulle aldrig våga göra något och jag skulle inte vilja att min familj och släktingar skulle behöva gå igenom det igen, minns fortfarande hur ont det gjorde efter kusin (tänker på honom ofta!), det var det värsta i hela mitt liv! Men jag är ganska säker på att jag skulle kommas över väldigt snabbt och många skulle nog inte ens bry sig om jag var borta, finns nog inte många som skulle sakna mig om ens en enda. Life is tough!

Känns lite bättre nu efter att jag fått skriva av mig lite!

Ha de fint! :)